Trots att vi sedan mer än trettio år tillbaka uppmanats att äta sunt enligt officiella kostrekommendationer var det under lång tid förbjudet för livsmedelsproducenter att påstå att deras produkter har speciella hälsoeffekter. Sådana påståenden var endast tillåtet för läkemedel. Med tiden blev detta allt oftare en källa till konflikter, inte minst mellan olika samhällsintressen och myndigheter.

Efterhand som nya produkter och ingredienser lanserades ökade också kraven på såväl forskning och dokumentation som regler för marknadsföring. Begreppet “functional foods” myntades i Japan i början av 1980-talet då man startade forskningsprogram inom näringsläran. I samband med diskussioner kring detta erbjöds livsmedelsbranschen i Sverige av myndigheterna att agera och enas kring ett enhetligt regelverk. Resultatet blev branschöverenskommelsen ”Hälsopåståenden vid märkning och marknadsföring av livsmedel”, populärt kallat Egenåtgärdsprogrammet.

Uppdrag till SNF Swedish Nutrition Foundation 1990
Med Egenåtgärdsprogrammet skapade livsmedelsbranschen regler för hälsopåståenden om livsmedel. Den kompetens som krävdes för att administrera Egenåtgärdsprogrammet fanns hos SNF Swedish Nutrition Foundation, som var en naturlig plattform, inte minst som garant för vetenskaplig nivå och objektivitet. SNF:s vd, Nils-Georg Asp, professor i industriell näringslära vid Lunds Universitet, fick 1990 uppdraget att medverka i skrivningen av Egenåtgärdsprogrammets regler utifrån det ramverk till principiellt program som branschen enats kring. Då skrevs även rådgivning och tolkning in. I lagstiftningen blev hälsopåståenden endast tillåtna om de följde Egenåtgärdsprogrammet. SNF har allt sedan Egenåtgärdprogrammet infördes också haft en rådgivande och samordnande roll.

Införande 1990 och revidering 1996-97 – med fokus på allmänna påståenden
I det ursprungliga programmet från 1990 baserades huvudsakligen på allmänna (generiska) hälsopåståenden om minskad risk för sjukdom enligt den s k “tvåstegsprincipen”. Fokus på allmänna påståenden blev ännu starkare vid den första revideringen 1996-97, då myndigheterna uttryckligen motsatte sig användningen av produktspecifika påståenden.

Utvidgning 2001 – produktspecifika påståenden, bedömningsnämnd och styrgrupp införs
Hösten 2001 kunde dock Egenåtgärdsprogrammet utvidgas till att omfatta även regler för produktspecifika fysiologiska påståenden (PFP). I samband med utvidgningen infördes också Bedömningsnämnden för Kost-Hälsainformation (BKH). BKH:s uppgift var att göra uttalanden i ärenden rörande märkning och marknadsföring av livsmedel där efterlevnaden av Egenåtgärdsprogrammet ifrågasattes. Sedan 2001 har programmet också en styrgrupp med representanter från programmets huvudmän, Livsmedelsföretagen (Li) och Svensk Dagligvaruhandel. Information om Egenåtgärdsprogrammet samlades på hemsidan hp-info.nu, som också angavs i den sk “PFP-loggan” som kunde användas på alla produkter som genomgått PFP-granskning med positivt resultat.

• Lista över granskade PFP-produkter >>

Revidering 2003-2004 – kriterier specificeras
Under 2003-2004 genomfördes ännu en revidering och precisering av Egenåtgärdsrogrammet. Vid denna revidering preciserades villkoren för användningen av allmänna hälsopåståenden.  Det tydliggjordes också att sk näringsfysiologiska påståenden betraktas som en typ av allmänna hälsopåståenden. Det reviderade programmet remissbehandlades av bl a SNF:s forskningsnämnd och Livsmedelsverkets expertgrupp för kost och hälsofrågor.

2007 – EG-förordning införs
2007 infördes en EU-gemensam lag (förordning) om närings- och hälsopåståenden. Förordningen (EG nr 1924/2006) är bindande för alla medlemsstater och avser närings- och hälsopåståenden som används i reklam, märkning och presentation av livsmedel, riktade mot konsument och storhushåll.

Med anledning av EG-förordningen upphörde de regler som omfattades av egenåtgärdsprogrammet att gälla. Egenåtgärdsprogrammet fungerade under en övergångstid  som riktlinjer för ansvarsfull användning av hälsopåståenden i Sverige.

2008 – Livsmedelsbranschens granskningsman (LGM) införs och BKH läggs vilande
Mot bakgrund av bl a den nya EG-förordningen om närings- och hälsopåståenden samt bristen på anmälningar till Bedömningsnämnden för kost-hälsainformation (BKH) fann egenåtgärdsprogrammets huvudmän ett behov av att se över egenåtgärdsprogrammet, speciellt avseende BKHs verksamhet. Ett resultat av denna översyn var att egenåtgärdsprogrammet under 2008 kompletterades med en ny funktion, Livsmedelsbranschens Granskningsman (LGM). Samtidigt som LGM infördes lades BKHs verksamhet vilande.

LGM hade till uppgift att fortlöpande övervaka marknaden och vidta ärendebedömning, i syfte att säkerställa att de hälsopåståenden som användes var förenliga med förordningens regler. LGM kunde ta upp ärenden för bedömning antingen på eget initiativ eller efter anmälan. En anmälan kunde göras av alla och envar, dvs både av juridisk och privat person.I de fall LGM ansåg att en aktör inte följde gällande regler framfördes en uppmaning till aktören om att ändra märkningen/marknadsföringen. Om ingen ändring skedde kunde LGM avge en offentlig rekommendation om ändring. LGM hade också möjlighet att uppmärksamma berörda myndigheter om otillbörlig användning av hälsopåståenden.

• LGM:s verksamhetsberättelser >>

2007 – 2014 – Från egenåtgärdsprogram till branschstöd
Så snart förordningen införts påbörjade egenåtgärdsprogrammets huvudmän och SNF diskussioner om hur erfarenheterna från egenåtgärdsprogrammet kunde förvaltas på bästa vis och hur branschen skulle kunde bidra till att komplettera förordningens regler och myndigheternas ansvarsområden, för att på så vis stödja företagen.  Vid denna tidpunkt gjorde Livsmedelsföretagen och Svensk Dagligvaruhandel bedömningen att behovet av rådgivning, information och övervakning var fortsatt stort inom området närings- och hälsopåståenden, då den ramlagstiftning som reglerar påståendena (EG 1924/2006) var ofullständig och för företagen svår att förstå. Huvudmännen och SNF enades om att tillsammans fortsätta upprätthålla ett branschstöd. Processen att utforma branschstödet kom att ta sin tid eftersom många aspekter behövde beaktas, med tanke på förordningens utveckling. Två gånger skickades remissförslag ut för branschens synpunkter, 2008 och våren 2010. Ett dokument som beskrev branschstödets syfte och omfattning publicerades den 1 december 2010. Det övergripande syftet med Branschstödet var att underlätta för företagen att använda närings- och hälsopåståenden, och att göra det på ett ansvarsfullt sätt. Då lanserades också hemsidan hälsopåståenden.se. Ansvaret för bevakning och bedömning låg fortsatt hos LGM, se ovan.

2012 publicerade Branschstödet en “Handbok för närings- och hälsopåståenden”, som senare reviderades och gavs ut i en andra upplaga 2014.

• Branschstödets handbok, 2:a upplagan, juli 2014 >>

2014 – Branschstödet avvecklas
Under 2014 gjorde Livsmedelsföretagen och Svensk Dagligvaruhandel bedömningen att behovet av rådgivning och bevakning inom området närings- och hälsopåståenden minskat, och beslutade att avveckla Branschstödet. LGM avslutade sin verksamhet i oktober 2014 och övrig verksamhet inom Branschstödet avslutades vid årsskiftet 2014/2015. I

SNF finns fortsatt tillgänglig för rådgivning, med speciellt fokus på nutritionella och vetenskapliga frågeställningar som behöver beaktas vid den praktiska tillämpningen av förordningen om närings- och hälsopåståenden. Fr o m februari 2015 ansvarar SNF för hemsidan hälsopåståenden.se.

Läs mer om Egenåtgärdsprogrammets historik
Egenåtgärdsprogrammets utveckling och innehåll finns beskriven mer i detalj i en publikation i Scandinavian Journal of Food & Nutrition, 2007;51(3):107-126. Health claims in the labelling and marketing of food products: the Swedish food sector’s Code of Practice in a European perspective. >>